Sedan jag var liten och satt klistrad famför 80-tals såporna på TV så har jag alltid älskat dåtidens inredningsdesign med glitter, glamour, kristallkaraffer och möbler gjorda av plexiglas och krom. (Dåtidens fetish för pasteller går dock fetebort..)
Jag älskar klara basfärger; rött, blått, grönt, gult, svart, vitt, silver och guld samt allt som är transparent, gnistrande och/ eller glansigt. Glas, kristall, glansiga metaller och akryl/ plexiglas är helt underbart och känns fortfarande (iallafall i mina ögon) förvånansvärt modernt oavsett vilket årtal.
Hursomhelst, sådana möbler och dekorationer går fan inte att få tag på sedan 80-talet och jag har länge drömt om att kunna tillverka saker av tex. akryl/ plexi för att göra egna möbler/ dekorationer. (Jag är ju erfaren plastarbetare så jag vet allt om plast ju..he,he..) Däremot så har jag aldrig gjort något åt saken utan mest haft den återkommande tanken att det vore häftigt att tillverka något eget i detta material.
I förrgår var jag med Dave på Home Depot, där han alltid är för att köpa virke och material för sina byggprojekt. Medan jag väntade på honom så strövade jag runt sektionen för glas och plast och hittade akrylskivor som man använder som ersättning för glas. Jag köpte hem några plattor samt lite annan utrustning och började bearbeta grejerna. Jag hade tonvis med olika idéer och testade några av dem. Hur kul som helst!!
Vad tycks om mina ödmjuka försökt till design i akryl?
Dave är förmodligen den mest spontana människa jag träffat. Min raka motsats alltså.. Jag tycker om rutiner och en, iallafall någorlunda, strukturerad tillvaro medan han älskar att vara under konstant press eftersom han aldrig planerar något i förväg och att allt givetvis alltid hopar sig.
Slut på lugnet..
Inför starten av Peppers Day Center så har han inbillat sig att han genast måste införskaffa ett par passagerarbussar som kan transportera rullstolsbundna. Allså sådana som är utrustade med ramper och säkerhetsbälten för rullstolar.
Till saken hör att han redan idag äger 11 olika fordon och alltid är på jakt efter nya. Det är som en samlare av frimärken, fast klumpigare. Han är besatt av fordon som drivs med naturgas och har en naturgas- pump på Peppers parkering så att han kan pumpa eget bränsle, billigt som bara den.
Nu ska det alltså inhandlas minibussar för rullstolsbundna och de senaste veckorna så har han bearbetat alla stater i USA där det finns online auktioner på sådana. Det hela är givetvis en ursäkt för att få åka på en roadtrip - helst från östkust till västkust i minst en vecka. Jag blir vansinnig. Han hinner ju för fan inte med det han har att göra idag och hur ska han då hinna köra tvärs över USA för att hämta hem något som han förmodligen inte kommer behöva förrän om några månader, om ens då.
Hursomhelst - i förrgår vann han en auktion på en minibuss i Boston - en bra maskin till det billiga priset av $1200. En skitbra deal men nu måste han alltså hämta hem den...från BOSTON!
I sina försök att lura med mig på resan så har han kommit till insikt med att jag inte kör en meter och han behöver minst en förare till för att kunna ta sig över utan att det tar månader. Därför har han satt ut annonser på Craigslist och erbjuder skjuts för folk som vill resa med, i gengäld mot att de betalar en del av bensinen samt delar körtid.
Han har fått massor av respons från en hel drös konstigt folk som vill åka med, en som vill ha en motorcykel levererad från Pensylvania till L.A för $300 och en barnfamilj med en 2- åring, som vill resa till Las Vegas från Boston mfl.
Det mesta är nu hursomhelst utstakat och han tar med sig motorcykeln och två andra killar som han plockar upp på olika platser. Han köper en billig madrass i Boston och lägger ut i bussen så att de kan köra och sova i skift. Max ett duschstopp på hela resan och det hela ska ta ungefär en vecka. Dave är helnöjd och ser fram emot äventyret. Själv är jag mycket skeptisk.
Jag kan redan nu förutse hur ett eventuellt oförutsett (hur annars?) motorhaveri kommer att inträffa med resultatet att de sitter strandade i Rocky Mountains och tvingas äta bär i dagarna tre, medan grizzlybjörnarna gnager på deras benpipor, innan Highway Patrol hittar dem.
Nåväl, resan är spikad och jag hoppas på det bästa och inser samtidigt att det kommer att bli första gången som jag och Dave inte ses på mer än en dag - vilket hittills varit det längsta..
Jag tar genast tillbaka vad jag sagt i tidigare inlägg om att Tarzan skrämt bort alla katter från vår tomt.
Häromkvällen låg Dave deckad på soffan när det var dags att gå och lägga sig. Jag hade inte hjärta att väcka stackaren och lämnade honom således där han låg, stängde av TV och alla lampor och gick och la mig med katten i sovrummet.
Efter bara några minuter stack Tarzan, vilket inte alls är ovanligt. Han begav sig ut på rövarstråt gissade jag och tänkte inte mer på det. Efter en liten stund såg jag ur ögonvrån en mörk skugga som hastigt rörde sig genom hallen och in badrummet. Det var för mörkt för att jag skulle kunna urskilja vad det var på direkten och jag trodde att det var Tarzan som smög runt.
Efter den hastiga turen in i badrummet kom skuggan ut igen och jag såg att det var den svarta katten som vi har springandes i området. Den stannade till i några sekunder och stirrade på mig. Jag visste att Tarzan var någonstans i huset och tänkte genast att nu blir det bråk här.
Jag reste mig för att mota ut den svarta men den hann försvinna in i vardagsrummet innan jag hann fram. Jag väntade mig ett jävla hallå i vardagsrummet där de två katterna måste ha mötts men inget hände.. Jag stod stilla i hallen i mörkret och bara väntade..
Plötsligt hör jag den svarta katten "sjunga" i vardagsrummet varpå tystnad infann sig..
Just då i det ögonblicket förstod jag att det inte var frågan om bråk, snarare kärlek..
Det verkar banne mig som att vår tonåring har skaffat sig en flickvän.. Inte konstigt att han inte blivit fetare, trots att jag dubblat matransonen.. Kärringen äter ju upp allt!
För övrigt så luktade hela huset kattpiss morgonen därpå. De båda har förmodligen markerat och dubbelmarkerat i alla rum under sitt möte under natten..
Ja, se den ungdomen..
Ja,ja, vi får se hur länge det håller, som den cyniska föräldern hade sagt.. :)
Alla Hjärtans firades med blommor (i fel färg förvisso, men det är tanken som räknas..), choklad och en flygtur till San José för att plocka upp mer skit som Dave köpt på nätet..
När vi var på väg ut ur huset möttes vi av en syn värd miljoner; katten, stolt "korrandes", med en råtta som var så stor att t.om katten stundtals såg tveksam ut. Råttan stod på bakbenen och brottades med katten, "morrade" och visade sina ytterst imponerande tänder. Flera gånger hoppade katten rakt upp i luften då råttan gjorde ett utfall.
Vi lämnade dem åt sitt öde och begav oss mot flygplatsen. Lite flygbilder:
Efter en ytterst turbulent landning i SB med sjuka vindar så landade vi helskinnade runt 5 på eftermiddagen. Kvällen spenderades på Palms restaurang med fet steak och sallads- buffé - detta var den bästa delen på hela dagen!
När vi kom hem så insåg vi att det hade stormat under iden vi varit borta. Dock inte ett spår av varken katt eller råtta. Vi tror att råttan vann och slapp undan. Den var lite halv-söt tyckte både jag och Dave så vi hoppas att han inte var för mörbultad och faktiskt klarade livhanken.
Härlig dag men trött som en gnu när vi kom hem. Somnade på studs klockan halv nio på kvällen och vaknade inte förrän katten kom in och slängde sig på mig vid halv sex i morse.
Hon öppnar med ett grovt skämt om judar och gift shops, vilket är svårslaget under resten av showen. Allt är fruktansvärt over the top, mycket svordomar, massa sex och grova påhopp på andra kändisar, vilket inte hade funkat om hon inte var så gammal som hon är (78).
Inte imponerad..tyvärr..
Fyllan var inte något vidare, 2 öl och en grogg - höll inte länge när det samtidigt ska tryckas ät-så-mycket-du-orkar buffé..
Larissa somnade i bilen på väg hem och hennes sällskap, en tjejkompis från ryssland pratade oavbrutet och vägrade sluta snacka om att jag och Dave genast måste skaffa barn, vilket ska vara lösningen på allt..
Inte nog med att han "pratar" excessivt och djupgående men han är även fullkomligt orädd oavsett vad som händer.
Häromdagen gick jag ner för att kasta ut sopor och fick där se den svarta katt som, sedan vi flyttade in, har uppenbarat sig lite titt som tätt. Den verkar hemlös och låter mig inte nära. Jag brukade kasta ut lite matrester till den ibland men sedan Tarzan flyttade in så har den försvunnit. I början hörde vi dem bråka rätt ofta och jag fick ibland rycka in och separera dem så att de inte skulle döda varann.
Det roliga är att när Tarzan flyttade in så var han bara en liten bäbis och den andra var vuxen och relativt stor. Jag var orolig för den lille och trodde att den svarta skulle slita honom i stycken. Tvärtom, visade det sig. Den svarta var tillslut livrädd för Tarzan och har sedan ett par månader inte visat sig på vår tomt alls.
Samma katt såg jag alltså igen häromdagen och jag reagerade på att den betedde sig konstigt där den låg, som en höna på rede, på garageuppfaten. Han såg skärrad ut på något sätt. Jag tog ett par steg i hans riktning för att försäkra mig om att han inte var sjuk eller skadad och slutligen så reste han sig långsamt och började vika av mot staketet vid sidan av uppfarten. Han rörde sig som en kameleont, sakta och hade dessutom svansen mellan benen så jag fattade att något var på gång men visste inte vad.
Katten hoppade igenom ett hål i staketet och in på grannens tomt och där ser jag grannens katt, mycket finare och långhårig. De två var tydligen mitt uppe i ett bråk som jag nu alltså hade stört. Den svarta katten gick långsamt och "ylande" mot den andre och satte sig mitt emot denne. De båda satt sedan stilla, försökte undvika varandras blickar och ylade unisont. Påminde mig väldigt mycket om en video från youtube som jag och MF haft roligt åt på jobbet tidigare.. Kolla den här: http://youtu.be/jbEXr9-5UjI
Denna är i samma stil:
Jag lämnade dem åt sitt öde och vet inte vem som i slutänden vann matchen men jag vet att ingen av dem rår på vår Tarzan iallfall. Han har slagits med båda och ingen visar sig längre här så han måste ha gjort ett stort, om än mindre bra, intryck.
Igår dammsög jag hela huset och lät sovrummet vara till sist, då jag visste att Tarzan låg där inne på sängen och sov. Jag ville inte skrämma vettet ur honom där han låg, även om han egentligen inte visat någon rädsla för dammsugaren förr. Testade lite försiktigt i hallen och det verkade inte röra honom i ryggen så jag fortsatte in i sängkammaren. Jag filmade lite så att ni kan se hur orädd han verkligen är. Jag var förbluffad över hur han bara fortsatte att sova som om ingenting hände runt honom alls.
Däremot så började han genast "prata" med mig när jag la mig vid sidan av honom på sängen, som synes;
Amerikanerna är, som många säkert märkt, djupt fokuserade på det här med fetman i landet. De sjukligt feta är väl numera i majoritet, över både indianer, svarta, latinos och övriga medborgare.
Personligen så bryr jag mig inte det minsta om kalorier, "points", "net carbs" och annat, men har blivit mycket medveten då jag har en make som går på ständiga dieter, den ena mer värdelös än den andra, eftersom han är fullkomligt oförmögen att hålla sig till normala portionsstorlekar. Han är en stor kille (1,90 lång) så jag förstår att han behöver mer mat än en normalstor person, men vaffan! Det är överdrivet, så mycket kan jag säga och det verkar helt handla om någon form av mentalitet som han inte kan hantera snarare än att han skulle vara hungrig.
Matproducenterna följer strikta regler för märkning av kalorihalten i all mat och dryck. Problemet är ju bara att proportionerna är så skandalöst fel att ingen vill visa sanningen i hur mycket fett deras produkter faktiskt innehåller.
Därför har samtliga producenter av mat och dryck hittat lösningen på hur de ska få ner kalorihalten på förpackningen och därmet kunna skräna ut sitt budskap om "Titta hit! Endast 110 kalorier per portion!!" Hur? = Jo, de minskar helt enkelt på portionstorlekarna!
-JA! Vilken bra lösning!
...Eller inte!
2 Portioner??? Nä, nä, nä.. Inte en chans!
Dessa förbannade idioter..
Alla känner väl till hur ett paket nudlar ser ut och hur stor denna portion är när den är tillagad?
Ok, då läser vi på paketet och ser att kalorihalten per portion är 190.
Ok, tänker jag, det är ju ganska mycket med tanke på den lilla mängden föda. För det lilla så är kalorihalten för hög anser jag. (Dave försöker hålla sig till 1900 kalorier eller mindre per dag.)
Sedan läser jag vidare på förpackningen och upptäcker då - till min fasa - att förpackningen tydligen innehåller 2 PORTIONER!!!!!!!!!!!!!!!
Vad i helvete! Inte ens ett spädbarn skulle bli mätt av HELA förpackningen och här säger de att den innehåller 2 portioner???????
Och såhär är det med allt;
1 portion havregryn till gröt består av 1/2 cup, alltså drygt 1 dl och likadant med 1 portion makaroner (torra).. Köper du färdig- rätter så får du dig ett gott skratt när du öppnar dem och förväntar dig en härlig mättande lunch..
Bara tanken på portionsstorlekarna gör mig hungrig och jag förstår helt plötsligt var fetman kommer ifrån - fruktansvärt felaktig marknadsföring.
Vem fan kan överleva på sådana portionsstorlekar? Inte jag iallafall och jag är ju liten..
Löjligt!
(Måste gå och trycka i mig min lunch nu.. 8 portioner ris, 4 portioner grillad kyckling, 6 portioner svampsås samt 2.5 portioner sallad. Och jag vägrar plocka bort skinnet på kycklingen, så där gick potionstorleken upp till 7 tror jag..)
Dave har givetvis krånglat till det och seriösat genom att låta oss bli inbjudna på middag hos Larissa innan vi i gemensam trupp åker till Chumash.. Hennes gubbe, Dave har avbokat pga. jobb så hon tar med sig en väninna från Ryssland eller Tjeckien eller nåt..
Ja, ja, vad är väl en bal på slottet..?
Jag har kvar lite av julspriten och den kommer väl till pass såhär en vanlig torsdag. Är jag tillräckligt full så ska nog även detta gå bra..
Både päronen och Richard har lyckats slå huvudet på spiken ett antal gånger då de skickat presenter över Atlanten och till lilla mig..
Det finns en sak som är stört omöjlig att få tag på här; SALTLAKRITS
..och vad är oddsen att jag är sjukt lakritsberoende?
Givetvis är jag det!
Den enda lakrits, om någon överhuvudtaget, som går att få tag på här är i formen av kolor och amerikanerna skulle ju aldrig få för sig att salta dessa - nejdå! Sött och sliskigt ska det ju vara, precis som att det är helt naturligt att sockra sina popcorn och sedan doppa hela helvetet i sirap.. Usch..
Nåväl, jag är återigen lycklig över att ha så fina smuggel- kontakter!
Min kära mor brukar fylla på mina lager av apoteks- grejer varje gång hon skickar en försändelse. Eftersom man endast kan köpa cigg, sprit och sockervadd på apoteken här, nej men seriöst, de har inte några bra huvudvärkstabletter tex. så tvingas jag importera tre av de viktigaste sakerna i mitt survival- kit från Sverige;
Nueva Cerat, Otrivin nässpray och Ipren!
Vad vore livet utan dessa? Hur överlever folk överhuvudtaget?
Kanske är det därför alla röker marjiuana här - det måste vara det enda som funkar på skallebank, nästäppa och nariga läppar..
Igår tog vi oss tid till lite normal avkoppling tillsammans; fetepizza (med bacon, extra ost och vitlök vid sidan om givetvis..) och salladsbuffé åt maken, på Rusty's. Som efterrätt körde vi en film!
Valet av film var inte svårt då jag lyckats införskaffa båda Ace Ventura- filmerna under mitt senaste besök på Walmart. $5 vardera, i fyndkorgen, och jag jublade över att hitta båda samtidigt.
Vi tog den första och det var så länge sedan jag såg den att jag fullkomligt glömt av handligen och hur rolig den faktiskt var. Däremot anser jag att just i det här fallet, för ovanlighetens skull, så är uppföljaren betydligt bättre än första filmen.
Nu när jag har valt vilket lag jag håller på (som stöd åt en gammal go' vän och kollega..) så hoppas jag bara att årets halftime- underhållning blir åtminstone en bråkdel så underhållande som denna från 1993;
Jag vill passa på att ge kvinnan en rejäl hyllning!
Mitt första intryck av Gaga var inte direkt positivt; råkade för ett par - tre år sedan zappa in på MTV och där spelades en video med någon okänd brutta och låten "Eh, Eh (Nothing Else I Can Say)"
Min första tanke var: Åh nej - en ny Britney med godisliknande sceneri, blonderat hår och silikoninlägg.. Det som slog mig mest var att tjejen (iallafall i de korta frisyrerna) var sjukt lik Wasselins syrra, Catta. (Det höll förvisso ingen med mig om men det spelar ingen roll.)
Visst är låten extremt lättsmält och melodisk men det tog ett tag och ett antal spelningar på radio innan jag faktiskt började gilla den. Däremot ledde det mig till att lyssna av hennes övriga alster och där tog det inte någon tid alls innan jag var helt hänförd.
Det som imponerar på mig är inte hennes uppenbart kreativa stil, med nakenhet, tung och teatraliskt sminkning, köttklänningar, platåskor och en massa ståhej, utan talangen. Hennes två första skivor, där hon skrivit och producerat alla låtar själv, innehåller inget annat än rena och kvalitativa superhits - så är det bara. ("Eh, Eh" är för övrigt en av mina absoluta favoriter än idag..)
För några månader sedan så repade TV i USA hennes Monster Tour med en 2,5 timmar lång konsert, gång på gång. Dave och jag började slötitta och blev fast ögonblickligen. Massor av bra musik, dans och sceneri och en Gaga i toppform.
Det var mycket blandade känslor, både bland publiken och oss; stunder av en djup och insiktsfull Lady som talade om sitt liv som mobbad och utstött, hårt arbete och målmedvetenhet, blandat med hystriskt roliga inslag, mest i form av kostymer men även hennes sätt att inte ta sig själv på alltför stort allvar. Vi skrattade stundvis så tårarna rann.
Dave var uppenbart road av eländet men vi blev båda förälskade i Gaga då hon, efter konsertens slut, försvann backstage och de fortsatte att filma där. Hon och alla medverkande samlades och jublade över framträdandet och plötsligt bröt sång ut. Gaga sjöng sin "Born This Way" helt acappella bakom scenen, uppbackad av sina medarbetare, och allt hår på min kropp reste sig. Dave var helt betagen.
(Ovan video tagen ur ett annat sammanhang, men bitvis ur konsertfilmen)
Hon är så sjukt duktig och jag kan inte fatta att hon är så pass ung som hon är - vilken otrolig talang! Hon är helt klart här för att ta över efter två av mina favoriter, Michael Jackson och Christina Aguilera. Gaga är en liten bit av båda dessa - i en kropp! Hon har förmågan att hålla media sysslesatt genom konstant extremism, precis som Michael, och hon sjunger minst lika bra som Aguilera.
En annan sak, och detta stör mig något jävulskt bland andra kändisar. Det handlar om utseende och strävan efter att alltid försöka vara så vacker/snygg och attraktiv som möjligt.
De två kändisar som först dyker upp i huvudet är Mariah Carey och Charlotte Perelli. Dessa två ser alltid ut som vaxdockor, fullständigt inkapabla att delta i några som helst aktiviteter då de knappt kan röra sig, deras naglar är för långa för att utföra något som helst arbete med händerna osv.. Det enda de duger till är att stå i ett hörn och le. Ingen av dem är dessutom, i min mening, vackra, även om Mariah kan se lite sötsliskig ut ibland.
Lady Gaga är inte vacker till att börja med, hon är mest alldaglig, men det viktigaste är att hon inte heller försöker att vara vacker. Hennes smink och kostymer är allt som oftast till för att göra henne fulare än vad hon egentligen är. Det förekommer endast inom riktig teater, där det inte handlar om skönhet, utan budskap. Alla BRA skådespelare är de som faktiskt vågar visa sin fula sida och se jävliga ut när det behövs. (Leonardo DiCaprio och Meryl Streep får tung cred här!) Gaga visar ALLA sina sidor och försöker sig inte på några divalater som inte är ämnade i humorns tecken.
I veckan hittade jag en artikel i någon blaska från november 2011. I den fanns en intervju med Tony Bennett, den gamle räven. Bryr mig inte vidare i honom men på en av sidorna fanns följande bild på Tony och Lady Gaga, vilket genast väckte mitt intresse.
Jag läste bildtexten och där stod;
Lady Gaga's Största Fan
-"Hon är min favorit", säger han. (Tony Bennett)
De spelade in "The Lady is a Tramp" tillsammans till Tony's nya album "Duets II".
-"Hon har mer talang än någon jag träffat sedan 50-talet. Jag måste dra lärdom av henne"
Det viktigaste; när en artist lyckas tilltala unga såväl som äldre, då har de lyckats. Gaga är ett klassiskt exempel. Risken är bara att hon skrämmer den äldre generationen med sin scenkonst och designaspirationer. Hon är bitvis ganska svårhanterad i sina utstyrslar och kanske lite "för mycket" för vissa. Däremot är hon, genom just dessa saker, en marknadsförings-maskin och lyckas fånga allt ljus på sig i de flesta sammanhang.
(Att dessutom skrämma upp Madonna så till den milda grad att denna går till offentlig verbal attack måste ju bara vara ett tecken på något stort.) Madonna borde vara stolt istället för att känna sig hotad. Men det går ju klart inte när man är egoist.. (Hon bör kanske gå tillbaka i tiden och titta på hur mycket hon själv influerats av andra..*hint*hint*)
Lady Gaga har lyckats med att både tilltala alla blocken men även att reta upp gamla dinosaurier som tror sig vara allsmäktiga.
Bra jobbat tjejen!
Min förhoppning är bara att hon håller sig så långt borta från droger som möjligt, fortsätter som hon gör och behåller, iallfall en, fot på jorden. Det värsta som kan hända är att hon går samma öde till mötes som många andra av de unga, hastigt uppkomna artisterna, typ Amy Winehouse, Britney, Lindsay Lohan osv.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.jpg)
