Orädd i alla lägen

Vi har en fullständigt unik katt. Så är det bara.

Inte nog med att han "pratar" excessivt och djupgående men han är även fullkomligt orädd oavsett vad som händer.

Häromdagen gick jag ner för att kasta ut sopor och fick där se den svarta katt som, sedan vi flyttade in, har uppenbarat sig lite titt som tätt. Den verkar hemlös och låter mig inte nära. Jag brukade kasta ut lite matrester till den ibland men sedan Tarzan flyttade in så har den försvunnit. I början hörde vi dem bråka rätt ofta och jag fick ibland rycka in och separera dem så att de inte skulle döda varann.

Det roliga är att när Tarzan flyttade in så var han bara en liten bäbis och den andra var vuxen och relativt stor. Jag var orolig för den lille och trodde att den svarta skulle slita honom i stycken. Tvärtom, visade det sig. Den svarta var tillslut livrädd för Tarzan och har sedan ett par månader inte visat sig på vår tomt alls.

Samma katt såg jag alltså igen häromdagen och jag reagerade på att den betedde sig konstigt där den låg, som en höna på rede, på garageuppfaten. Han såg skärrad ut på något sätt. Jag tog ett par steg i hans riktning för att försäkra mig om att han inte var sjuk eller skadad och slutligen så reste han sig långsamt och började vika av mot staketet vid sidan av uppfarten. Han rörde sig som en kameleont, sakta och hade dessutom svansen mellan benen så jag fattade att något var på gång men visste inte vad.

Katten hoppade igenom ett hål i staketet och in på grannens tomt och där ser jag grannens katt, mycket finare och långhårig. De två var tydligen mitt uppe i ett bråk som jag nu alltså hade stört. Den svarta katten gick långsamt och "ylande" mot den andre och satte sig mitt emot denne. De båda satt sedan stilla, försökte undvika varandras blickar och ylade unisont. Påminde mig väldigt mycket om en video från youtube som jag och MF haft roligt åt på jobbet tidigare.. Kolla den här: http://youtu.be/jbEXr9-5UjI

Denna är i samma stil:


Jag lämnade dem åt sitt öde och vet inte vem som i slutänden vann matchen men jag vet att ingen av dem rår på vår Tarzan iallfall. Han har slagits med båda och ingen visar sig längre här så han måste ha gjort ett stort, om än mindre bra, intryck.

Igår dammsög jag hela huset och lät sovrummet vara till sist, då jag visste att Tarzan låg där inne på sängen och sov. Jag ville inte skrämma vettet ur honom där han låg, även om han egentligen inte visat någon rädsla för dammsugaren förr. Testade lite försiktigt i hallen och det verkade inte röra honom i ryggen så jag fortsatte in i sängkammaren. Jag filmade lite så att ni kan se hur orädd han verkligen är. Jag var förbluffad över hur han bara fortsatte att sova som om ingenting hände runt honom alls.

Däremot så började han genast "prata" med mig när jag la mig vid sidan av honom på sängen, som synes;