Vad ska katten heta egentligen?

Vi har fortfarande inte valt ett namn och det börjar väl dra ihop sig, om han nu någonsin ska vänja sig vid att bli kallad något.

2 dagar efter inflyttning vid det Sullinska Residenset
- Fortfarande ganska tunn och spenslig..

Historien bakom katten ser ut såhär; han dök upp för bara några veckor sedan i vår trädgård.. Marcherade fram till mig, som om vi känt varandra hela livet och innan dagen var slut så hade han adopterat oss permanent. Sedan dess är han vår, vare sig vi vill eller inte.

Till saken hör att vid tillfället då han dök upp, ur ingenstans, så fick vi ett vykort med posten. Ett sådant där "reklamutskick" som skickas till alla inom ett visst postnummerområde. Det var ingen reklam dock, utan ett rop på hjälp om att finna katten "Solo", som tydligen var bortsprungen. Vykortet bredde på med att det fanns 200 dollar att hämta ut, till den som lyckas hitta Solo och återförena honom med matte..

Häromdagen, på mattes knä - Kroppsformen har nu antagit
det av ett päron och vikten är betydligt mer imponerande..

På baksidan av vykortet fanns en bild på katten och den var skrämmande lik denna underbara lilla varelse som helt plötsligt satt framför mig i solen, spann som ett ånglok och ville leka.. En liten taning rackare, bara några, kanske 5 månader gammal, och utan någon som helst märkning, vare sig halsband eller chip. Det enda som inte stämde överens med vykortet var beskrivningen av kattens temperament. Solo skulle tydligen vara skygg, vilket denna absolut inte kunde betecknas.

Hursomhelst, jag ringde genast damen, vars telefonnummer angavs på vykortet och försökte få in katten i huset så att den inte skulle fly innan hon haft en möjlighet att titta på den. Detta görs ju givetvis bara på ett sätt; MAT. Vi hade ingen kattmat så jag öppnade en burk tonfisk och fick genast katten dit jag ville. Sedan bommade jag igen alla dörrar och väntade på att damen skulle dyka upp.

När hon väl gjorde det så konstaterade hon omedelbart att detta var inte Solo, tyvärr. Tråkigt nog så var det fel katt och hon fick moloket fortsätta sin jakt på den riktiga hjärtevännen. (Hoppas att hon har hittat honom vid det här laget..)

Eftersom jag redan hade gjort misstaget att mata den lilla krabaten, något jag ansåg vara nödvändigt för att kunna binda upp honom tillräckligt länge för inspektion, så var ju inte katten dummare än att han begrep att här fanns en potentiell guldgruva.. Dessutom verkade han uppskatta mitt handlag och tyckte förmodligen att jag var en ganska kul typ, kanske någon man bör hålla sig i närheten av, för framtida bruk..

Han spenderade hela eftermiddagen i vårt hus, trots att alla dörrar var öppna och han hade möjlighet att dra vidare när han ville.. Jag tog en tupplur på sofflocket under eftermiddagen och vaknade med katten tätt inslingrad i min filt, sovandes som en baby.. Jag visste väl redan då att det här blir ett livslångt åtagande, men inbillade mig att vi ska nog minsann hitta ägaren till det här krypet..

Då Dave kom hem blev han glatt (???) överraskad av nytillskottet i familjen och de båda herrarna beskådade varandra på nära håll för första gången, som för att mäta sig mot varandra. Jag tänkte inte på det då men förstår nu att Dave blev fäst vid skrället från första stund, precis som jag.

Beviset fick jag då jag började prata om att lämna in katten på härberget och Dave skrek som en stucken gris att -"Nej för fan, de kommer att döda honom!!" Jag kontrade med att de förmodligen inte dödar djur som är så pass "adoptibla" som denna är. Han är nämligen så oskyldig, och det framgår tydligt att ingen/ inget någonsin har gjort den lilla myran illa. Han litar på allt och störs inte av ljud, rörelse, nya människor eller något annat. Han springer under fötterna, som bara en katt som aldrig blivit trampad kan göra, och tar gärna en power nap, 10 cm ifrån där jag dammsuger.. Skiter i allt helt enkelt! Dessutom är han ovanligt "vacker" att titta på. Fina markeringar och glansig päls..
Dave köpte inte min kontring och därför är det lilla lodjuret fortfarande här..


Senaste favvis- platsen att sova på-

skit i att tvätten hamnar på golvet..

eller i soptunnan..

Katten är mycket pratsam och tar varje tillfälle i akt att kommentera läget, vare sig det görs via ett tunt "piiip", ett djupt jamande (när han är "leksen") eller ett konstant "korrande", som svar på varje ord som yppas av "oss människor".. Har nog aldrig hört en katt prata så mycket, utom möjligtvis MF's Göte då kanske..

Det senaste på Daves att-göra-lista är att installera en kattlucka i vår ytterdörr. Som det är nu så har vi köksdörren öppen på nätterna (och på dagarna) så att katten kan gå ut och in som han behagar. (Samtidigt är Dave jättenoga med att låsa vår sovrumsdörr på nätterna.. medan köksdörren står på vid gavel.. Ja, jösses!)Vi kör inte med någon låda, utan katten går ut och sköter sina affärer. Vi får väl se vilket århundrade det kan bli av med kattluckan.. Kanske redan 2020!

Vårt första förslag på namn var Ziggy, som i Stardust men det var innan vi kände katten. Nästa blev Tarzan, eftersom han klättrar, som en apa, i våra träd och ylar, precis som Tarzan..

Det senaste är Texas, dels för att hedra den lille pojken som blev mördad i Ljungby, min hemstad, men även av den enkla anledningen att katten beter sig som delstaten Texas, han är högljudd (skränig och gnällig) och kräver enormt mycket utrymme, på alla vis..

Vi har fortfarande inte officiellt börjat kalla på katten med något av ovan namn så han lär inte bli så förvirrad när vi väl börjar använda ett namn. Frågan kvarstår dock....vilket??