Middag för två

Igår, efter att jag kommit tillbaka från Assistance League så var det tänkt att jag skulle posta mina fynd efter en tupplur..

Detta avbröts abrupt då jag insåg att mitt hem förvandlats till en katastrofhärd, pga. min kära make. Jag kan meddela att jag var beredd att döda..

Dave i köket - ve och fasa!

Han hade spenderat morgonen med att planera en liten överraskning till mig; han skulle ta kommandot över kvällens middag. Han åkte till butiken och handlade 5 kg (!!!) kycklingklubbor och ägnade förmiddagen åt att tillreda dessa, enligt eget recept.

När jag kom hem, runt 2 på em. så var han iväg, köket var vänt uppochner och två långpannor med dessa klubbor stod framme. I min värld så kan jag räkna ut, med röven och en krita, att när mat står framme så dröjer det inte länge förrän flugor kommer och vill delta i festen.. I raseri så kastade jag in pannorna i kylen och gav fan i att städa upp oredan i köket.. Gick förbannad och la mig istället.

För att slippa bli störd så gick jag in och la mig i sovrummet och stängde dörren. Just när jag lyckats somna så kommer - gissa vem - hem. Det märker man av på det lilla viset att han är som en elefant i en porslinsbutik. Genast började hans telefon att skräna, han svarade och praktiskt taget vrålade i luren, galopperade fram och tillbaka mellan vardagsrummet och kontoret och letade samtidigt efter sin kyckling.. Det enda som saknades var trum- setet och blåsorkestern, möjligtvis ett utbrott från Etna också.. (Jag skrattar så jag gråter när jag skriver detta men just då var det inte så roligt)

Nu rusade jag upp - vansinnig!

Vad har jag nu gjort?

Jag ställde genast honom mot väggen om kycklingen.. Varför i he-te står den ute bland asgamar, katter och flugor. Svar: Han ville tydligen att den skulle bli rumstempererad.. (ehh...va?)

Nästa fråga var varför han gjort tillräckligt för att mätta en hel armé? Svar: Jamen, då har vi ju massor av kyckling klar att äta som snacks imorgon och dagen efter.. (Vilken tur att han valt just de dagarna då vi inte är hemma. För övrigt så förklarade jag för honom att så länge jag känt honom så har det ALDRIG hänt att han ätit någon överbliven kyckling som snacks - det är helt enkelt inte lika gott som nygrillad.. Han höll motvilligt med.)

Vidare frågade jag honom varför han hade kycklingen redo för tillagning kl. 2 på em - ska den stå i ugnen i 5 timmar eller? - det visste han inget om. (ja, jag kokade..)

Jag avlägsnade mig och gick och jobbade istället, det enda som gjorde att jag lyckades behålla sansen..

Några timmar senare var han redo att börja grilla kycklingen. Han meddelade kärleksfullt att han även förberett en skål med grönsaker. Ja, låt det brinna sa jag..

På väg ut för att röka, så noterade jag att han hade spridit blomkål och zuccini över hela golvet i köket och använt alla tallrikar vi äger vid tillagningen.. Dessa låg nu utspridda över diskbänken, i väntan på att jag skulle diska upp dem..

Inte en chans!



Middagen serverades och Dave konstaterade att hans recept nog inte var så bra ändå.. Jag påtalade elakt att, ja, då har du iallafall 4 kilo kvar imorgon, att äta som snacks! (Nu var det förvisso inte direkt äckligt, men t.om katten såg tveksam ut och det var definitivt inget jag önskar vara med om igen..)



Efter att ha insett sitt nederlag och bett om överseende så trodde Dave att det hela var över. ICKE!

Jag påtalade för honom att eftersom han nu åtagit sig att tillaga middagar osv. så måste han, precis som jag -varje dag, ta hand om helheten. Med helheten menar jag disken och städning (sanering) av köket. Han kröp moloket ut i köket och började diska. Nu fick jag lite ont i hjärtat så jag gav honom en kram och sa -"jag hatar dig." Sedan var det hela över..

Nu ska jag strax gå och inspektera resultatet av hans diskning. Det mesta lär väl behöva diskas om...

Stackars älskvärde sweetie... <3